50 år med Stena Danica – Danica I

Ombord | 6 Kommentarer

Den 24 juni i år är det exakt 50 år sedan bilfärjan Stena Danica började trafikera Göteborg–Fredrikshamn år 1965. Genom tiderna har det funnits fyra versioner av Stena Danica. Här på bloggen smygstartar vi firandet av vår populära 50-åring med att lägga ut historien om vart och ett av de fyra fartygen. Först ut är historien om den allra första versionen av Stena Danica, skriven av Anders Bergenek och Rickard Sahlsten.

24 juni 1965 började det unga rederiet Stena att trafikera Göteborg–Frederikshavn med bilfärjan Stena Danica. Utgångspunkten var Stenpiren mitt i centrala staden. Konceptet Stena Danica var resultatet av några genialiska marknadsföringsdrag som idag kan verka märkliga men som man måste gå tillbaka till en annan tid för att förstå. I 50 år har göteborgare och andra kunnat ta sin dagskryss med Stena till Frederikshavn, äta och dricka gott, få sin ranson av havsluft och varor i butiken och återvända med litet mer energi till vardagen. Många tror att konceptet dog i samband att den skattefria försäljningen försvann. Så är det inte. Fortfarande är en dagskryss med Stena Danica till Frederikshavn för de flesta göteborgare och andra i regionen något enkelt, självklart och roligt. Vi kan berätta för läsarna hur det hela började – och hur det fortsatte.

blogg-mall-dan22

Efter något år med passagerarfartyg i trafiken över Kattegatt insåg Sten A. Olsson att det skulle krävas större fartyg med bildäck för att expandera och utveckla en seriös rederiverksamhet. Framgångarna med passagerartrafiken på Skagen och Frederikshavn hade skapat en stark vilja att ta upp konkurrensen med det etablerade rederiet Sessanlinjen. Det framgångsrika året 1963 hade gett mersmak och våren 1964 var Sten A. Olsson redo att utveckla Skagenlinjen till ett färjerederi och lägga ut beställningarna på de första bilfärjorna.

Den nya Stena Danica som levererades året därpå rönte stor uppmärksamhet när hon kom till Göteborg. Den röda skorstenen i kombination med tilläggsplats mitt inne i staden innebar ett rakt och tydligt budskap – staden hade begåvats med ett nytt, offensivt färjerederi. Redan när Skagenlinjen satte igång sin verksamhet på allvar under våren 1963 hade Stena en effektiv marknadsföring för att skapa en populär och uppskattad identitet. Samtliga inchartrade fartyg fick det nya skorstensmärket med ett stiliserat S som slutar i ett fartyg. Den tydliga symbolen var målad på ett brett rött band, i sin tur kantat av vita band på en i grunden svart skorsten. Märket hade ritats redan på nyåret 1963 av Knud E Hansens fartygsarkitekt Tage Wagnborg och Stenas tekniske chef Helge Olofsson i samråd. Helge Olofsson berättar långt senare att den klarröda färgen var inspirerad av färgen på den kanot han hade byggt i sin ungdom. Det röda och vita skorstensmärket kändes danskt i Danmark och ett S på röd botten upplevdes tilltalande även i ett Sverige som vid denna tid var starkt präglat av efterkrigstidens folkhem och socialdemokrati. Lättillgängligt och öppet för alla var budskapet som gick direkt in i göteborgarnas hjärtan.

Sten A. Olsson hade 1963 fått sin första erfarenhet av att frakta fordon med Isefjord på linjen Nakskov–Kiel. Men detta var en gammal färja med begränsad kapitalkostnad. Att bygga en ny färja innebar en stor investering som förutsatte tillräckliga inkomster i åretrunttrafik. En färja hade inte passagerarfartygets flexibilitet att kunna sättas in på olika linjer med kort varsel. Det krävdes en helt annan anläggning i hamnen för att lasta och lossa och det behövdes tid att arbeta upp ett lastunderlag. Färjetrafiken saknade den flexibilitet som hittills varit Skagenlinjens framgång. Detta skrämde emellertid inte Sten A. Olsson.
En ny färja

Den tekniska avdelningen på Stena började redan 1963 under ledning av tekniske chefen Helge Olofsson att rita på moderna bilfärjor för Danmarkslinjerna. Redan året därpå var Sten A. Olsson redo att utveckla Skagenlinjen till ett färjerederi och lägga ut beställningar på de första bilfärjorna. Det handlade inte om någon halvhjärtad satsning. Först beställdes i Norge en liten bilfärja till linjen Nakskov–Kiel. Uppdraget att bygga två Danmarksfärjor gick sedan i februari 1964 till det franska varvet Ateliers et Chantiers de la Seine-Maritime i Le Trait utanför Rouen. Leveransen planerades till våren 1965. Grundritningen var en förminskad men utvecklad variant av en färjetyp som Knud E. Hansen konstruerat för flera danska, svenska och norska rederier. Typiskt för konstruktionen var att trapphus, hissar och maskin-casing placerades utefter fartygssidorna. Bildäcken blev på så sätt öppna och lättlastade.

blogg-mall-dan2

 

Stena hade vid den här tiden ingen egen erfarenhet av att bygga bilfärjor. Det är ingen hemlighet att Helge Olofsson sneglade en hel del på det bygge av bilfärjan Scania som pågick vid Uddevallavarvet för Sveakoncernen i Stockholm. Stenas nya franskbyggda färjor fick liknande konstruktion och samma dimensioner som Scania. Året 1964 innebar således en gigantisk satsning av Stena på just färjor. Rederiet beställde också två stora Tysklandsfärjor i Norge. Om samtliga fartyg skulle tas i bruk skulle det innebära att Stena blev Sveriges ojämförligt största färjerederi! Den första leveransen från det franska varvet kom att bli Stena Danica. Hon hade sjösatts så sent som den 4 maj och kom till hemmahamnen den 21 juni 1965. Konstruktionen skulle rymma maximalt antal sittplatser i kommersiella ytor som restaurang, cafeteria och cocktailbar.

Fartyget beskrevs av en av sina befälhavare som ”ett fartyg utan baksida”. Intendentur och servicefolket hade det påtaglig trångt ombord, vilket inte upplevdes som något större problem i en miljö präglad av stark pionjäranda. Inredningsarkitekten Robert Tillberg i Viken fick i kontrast till detta skapa en tilltalande fartygsmiljö för passagerarna med knappt 600 sittplatser, ädla träslag i skotten och starka färger på textilierna. Passagerarna skulle känna sig som gäster i en lyxig miljö, som hela tiden lockade till olika inköp och nöjen. Sten A. Olssons ambitioner med de nya färjorna var tydliga i förhållande till rederiets affärstänkande.

Ett systerfartyg till Stena Danica levererades i juni 1965 med namnet Stena Nordica. Uppenbart bedömde rederiet att det ännu inte fanns plats för två bilfärjor på Frederikshavnslinjen. Efter att många olika trafikprojekt hade studerats slutade det med att systerfartyget Stena Nordica sattes in på en ny linje över Engelska Kanalen mellan Calais och Tilbury.


Hårdnande konkurrens

Stena Danica gick från den 24 juni 1965 i trafik Göteborg–Frederikshavn med två turer per dag i vardera riktningen. Färjan inledde den under många år populära ”pigga morgonturen” med avgång kl 08.30. Stenas båtar hade på kort tid blivit intimt förknippade med inköp och nöjen. Det skulle ta flera år innan satsningen på bil- och lastbilstransporter successivt kom att ändra på detta. Och imagen av nöje kom att finnas kvar i göteborgarnas sinnen utan att någonsin helt försvinna. 1965 seglade Sessanlinjen med två i stort sett nybyggda färjor på Göteborg–Frederikshavn. Skagenlinjens trafik med inköpsresor från Göteborg till Skagen hade irriterat det anrika rederiet men inledningsvis knappast betraktats som ett hot mot den egna ”seriösa” färjetrafiken.Sessanlinjen ansåg sig egentligen arbeta i ett annat kundsegment och det stora trafikunderlaget i Göteborgsregionen föreföll vid den här tiden räcka till för båda rederierna.

blogg-mall-dan2222

För att vara med och slåss om den nya nöjestrafiken hade Sessanlinjen 1963 köpt Svea-bolagets gamla ångare Regin som man med namnet Prinsessan Regina hade satt in på dagresor mellan Göteborg och Fredrikshavn. Sessanlinjen hade på så sätt kunnat konkurrera med ungefär samma populära trafikkoncept som Skagenlinjen använde sig av, dock inte med samma stora utbud. Genom insatsen 1965 av nya Stena Danica slogs rederierna helt plötsligt om både samma resenärer och samma fraktkunder. På båda rederiernas färjor var antalet sittplatser ombord och även bildäckskapaciteten jämförbara trots att Sessanfärjorna var drygt 20 meter längre.

Stenalinjen hade plötsligt blivit ett rederi som traditionsrika Sessanlinjen måste ta på största allvar. Satsningen på bilfärjan Stena Danica innebar för Stena en kraftfull effektivisering jämfört med trafiken med de tidigare passagerarfartygen, som nu i praktiken upphörde. Flera fartyg ersattes nu med en färja som dessutom hade en stor kapacitet att tjäna pengar via sitt bildäck. Om trafiken kunde bära de ökade kapitalkostnaderna fanns goda förutsättningar att nå en högre lönsamhet än tidigare.

 

Stena Danica i trafik

När Stena Danica sattes i trafik ändrades marknadsföringsnamnet från Skagenlinjen till Stenalinjen. Namnet Stena fanns redan etablerat i Stena Metall. Begreppet Stenalinjen innebar att samhörigheten med moderkoncernen tydligare markerades. Stenalinjens färjor övertog det eleganta skorstensmärket och färgsättningen från Skagenlinjens fartyg. Beträffande färjornas namn inleddes en ny tradition. Skagenlinjens båtar, som Poseidon och Afrodite, hade haft namn från den grekiska mytologin. Namn som Danica och Germanica utgjorde istället latinska feminina ändelser. Detta sätt att namnge fartyg, signerat Helge Olofsson, var helt nytt och genialt och stärkte varumärket för det som skulle komma att bli Stena Line. En intensiv annonsering i dagspressen, främst GöteborgsPosten, hjälpte till att placera det nya rederiet i de unga göteborgarnas medvetande. Man lockade med allt från kaffe och damstrumpor till dans med levande orkester, vokalister och goda drinkar. Välkomna ombord! Det blev kul och spännande att åka med Stena från Stenpiren.

STENA-DANICA-65-broschyr-dan222

Marknadsföringen väckte också motreaktioner. Det fanns göteborgare som inte fastnade för den nya, fräcka och ungdomliga marknadsföringen utan som mer än någonsin höll på det klassiska rederiet Sessanlinjen och som vid frukostbord och i lunchmatsalar svor på att aldrig sätta sin fot på en båt tillhörande Stena. Traditionalister ställdes mot modernister. Hur man än vände och vred på saken var det en ny tid som stor för dörren.

Ett problem för Stena var att Stenpiren inte var byggd för att hantera stora mängder bilar och lastfordon. Stena Danica blev därför tvungen att, efter avgång från Stenpiren, anlöpa Sannegårdshamnen för att ta emot lastbilar. När terminalen i Skandiahamnen stod klar inför trafikstarten till Kiel i april 1967 flyttades lasthanteringen dit. Efter en ombyggnad vid Stenpiren i samband med högertrafikomläggningen hösten 1967 fick rederiet så småningom bättre plats där för lastning och lossning av färjorna och all fordonstrafik kunde gå via Stenpiren med en effektivare turlista som följd. Hur som helst blev trafiken med Stena Danica en succé. Utflyktsresenärerna fortsatte att fylla Stenalinjens fartyg och lastbilstrafiken blev snabbt mycket framgångsrik. Stena Danicas bildäck var konstruerat 35 cm högre än Sessanlinjens färjor. Under andra halvan av 1960-talet blev lastbilarna högre och en del av dem kunde inte resa med Sessanfärjorna.

 

Nästa historiska inlägg om Stena Danica II publiceras på torsdag 18/6. Missa inte heller Stena Danicas födelsedagsfest, Kajfesten, som äger rum på Masthuggskajen den 24-27 juni. Vi ses där! /Anna


  • Intressant historia. På Danica 1 arbetade jag hösten 1966 efter att ha jobbar ombord, sedan mars 1966, på Prinsessan Christina som chartrades av Stena-Line och kallades för “The Londoner”. Vi gick mellan London – Calais. Efter att ha jobbat på Danica under vintern så återvände jag 1967 till linjen London -Calais, men då ombord på Stena Baltica. Har helt nyligen haft foton på dessa båda fartyg, fr. den tiden, på min FB-sida 🙂 En av mina arbetskamrater 1966 + 1967 ( fransman) reste med till Sverige och jobbade på olika Stenafärjor under en tid och har bott här sedan dess, nu i Malmö och vi fick kontakt via FB efter nästan 50 år. Vore roligt om ni hade foton på alla dessa gamla färjor så vi kunde lägga ut dom på våra FB-sidor.

  • Marita o Carlis Wèmanis says:

    Vi Förlovade oss 16/10-65 på väg till Danmark med Stena Danica.

  • Berith Lilian Margareta Karlsson Arvhede says:

    onsdagarna med dans till levande musik är toppen. Utbudet i taxfree är bra, räkmackorna goda. Men snälla låt oss slippa att gå av båten och köa för att gå ombord igen. Varför ändrade ni på att vi kunde stämpla ombord och bli kvar den korta
    stunden

    • Hej Berith!
      Jag förstår. Det svar jag har fått är att vi måste göra så pga av nya säkerhetsbestämmelser. Jag beklagar detta.
      Hälsningar, /ylva.

  • Eva Nilsson says:

    Min man och jag träffades på Danmarksfärjan våren -66! I morgon har vi varit gifta i 48 år! Vi firar ofta med en Danmarks- eller Tysklandresa!