Stena Finalandica år 1973

Stena Finlandica – från krigsveteran till kryssningsfartyg

Ombord | 2 Kommentarer

Hon började sin karriär på 60-talet som passagerarfartyg i Nordsjön och chartrades ut till Stena Line för att sedan byggas om till sjukhusfartyg för att behandla civila patienter under Vietnamkriget. Det var här hon kom att kallas Hoppets Skepp. Därefter köptes hon av oss, döptes om till Stena Finlandica, och sattes in på linjen Stockholm-Mariehamn. Numer lever hon en stilla tillvaro som kryssningsfartyg mellan Ecuador och Galapagosöarna. Nedan berättar våra historieexperter Rickard och Anders hennes historia.

Inget av Stena Lines fartyg har en sådan dramatisk historia som Stena Finlandica. Karriären har varit omväxlande för detta vackra passagerarfartyg som byggdes 1963 som Helgoland för det Hamburgbaserade rederiet Hadag. Fartyget planerades för linjen Cuxhaven – Helgoland. Den här typen av passagerarfartyg kallade tyskarna ”Seebäderschiffe”. Det rörde sig om små till medelstora passagerarfartyg som transporterade turister från Nordsjökustens städer till öar som Helgoland, Sylt eller Frisiska öarna.

Ön Helgoland har haft en lika dramatisk historia som fartyget som vi här presenterar. Historiskt har ön varit både tysk och dansk. I samband med Napoleonkrigen lyckades Storbritannien lägga ön under sig. Genom Helgoland-Zansibarfördraget 1890 kunde Tyskland byta till sig ön. Den ansågs då ha en viktig funktion för att skydda inloppet till Kielkanalen.
Ön byggdes ut till en kustfästning och senare även marinbas. Under första världskriget var befolkningen evakuerad men kom tillbaka under mellankrigsperioden. Ön fördärvades helt av brittiska bombningar under våren 1945. Britterna besatte också ön och försökte till och med spränga den. År 1952 lämnades Helgoland dock tillbaka till Tyskland och blev sedan ett populärt besöksmål för bad, fågelskådning, militärhistorisk turism med mera.

Från Helgoland till Skagen
Sommaren 1963 seglade Helgoland mellan Cuxhaven och Helgoland. Vid ön låg fartyget på redden medan passagerarna skeppades iland med mindre båtar. Utanför sommarsäsongen var trafiken på Helgoland inte så intensiv och det var vanligt att fartygen chartrades ut. På det viset kom Helgoland till Stena Lines föregångare Skagenlinjen. Hon sattes under hösten 1963 in i den populära utflyktstrafiken mellan Göteborg och Frederikshavn. Även hösten 1964 chartrades fartyget in och gick då på linjerna Göteborg-Larvik och Göteborg-Frederikshavn. Under någon månad våren 1965 seglade Helgoland också på linjen Stockholm-Mariehamn.

Hoppets skepp
Efter ytterligare en sommarsäsong som ”Seebäderschiff” chartrades Helgoland 1966 av tyska Röda Korset och byggdes om till lasarettsfartyg. Bakgrunden till detta var att USA hade satt in stora resurser i Vietnamkriget. President Lyndon Johnson krävde att landets allierade, bland annat Västtyskland skulle bidra till krigföringen. Efter andra världskriget var det väldigt känsligt att i utlandet sätta in tyska, stridande förband. Den västtyske förbundskanslern Ludwig Erhard lanserade då idén att Västtyskland skulle bidra med ett lasarettsfartyg i Vietnam. I första hand skulle man behandla civila patienter men i vissa lägen kunde det bli aktuellt att också vårda soldater. Fartyget skulle vara strikt neutralt och ta emot patienter från både Sydvietnam och gerillan FNL.

Färjan Helgoland år 1972

Helgoland byggdes således om till lasarettsfartyg med tre operationssalar och 150 bäddar. Ombord skapades kliniker för kirurgi, internmedicin, gynekologi och radiologi. Självklart skapades också laboratorium och röntgen. Bemanningen bestod i huvudsak av tysk personal men även vietnamesiska sjuksköterskor anställdes bland annat för att skapa förutsättningar för kommunikation mellan patienterna och den tyska personalen. Sjukvårdssystemet i dåtidens Sydvietnam hade under kriget i praktiken kollapsat. Sjukhusen hade otillräckligt med personal, osäker eltillförsel och riktigt dåliga hygieniska förhållanden. Det var i den här rollen som lasarettsfartyg som Helgoland kom att kallas Hoppets skepp.

Vårdplats för skadade och föräldralösa barn
Från hösten 1966 var Helgoland stationerad i den sydvietnamesiska huvudstaden Saigon. Cirka ett år senare flyttades hon norröver till Da Nang. Motiveringen var att Saigon redan hade landets bästa sjukvård och lasarettsfartyget behövdes bättre i Da Nang. Under flera år här uppe fick den tyska personalen möta vietnamesiska patienter med många sjukdomar, inte minst TBC. Man kom också i kontakt med krigets hemskheter i form av napalmbrända patienter, minskadade personer med mera. Kontakten med svårt skadade och föräldralösa barn berörde den tyska personalen starkt.

Helgoland klarade rollen som lasarettsfartyg påfallande bra. De trånga korridorerna och trapphusen var dock besvärliga att hantera bårar i. För att vara mer skyddad gick fartyget ofta ut på redden under nätterna. När Stilla havets tyfoner yrde in blev lilla fartygets häftiga rullning till problem exempelvis för personer som låg med sina brutna ben i sträck. Som helhet gick det ändå väldigt bra och många vietnamesiska liv kunde räddas. Totalt var 11.000 patienter inlagda på Helgoland under åren 1966-1971. Ytterligare 200.000 fick hjälp via en öppen mottagning.

Stena Finlandica föds
Under 1970-talets första år stod det klart att USA höll på att förlora Vietnamkriget och planerade att dra sig ur. Det innebar även att det på hösten 1971 var dags för Helgoland att segla hem. Lite förvånande såldes fartyget då till Stena Line i Kiel. Vid övertagandet den 30 mars 1972 ändrades namnet till Stena Finlandica. Fartyget fick naturligtvis byggas om till passagerarfartyg igen. Först den 7 juni 1972 var hon klar att sättas in på linjen Stockholm – Mariehamn. Här ersatte Stena Finlandica den relativt unga trotjänaren Poseidon.

Det var viktigt för Stena Line att få ett lite större passagerarfartyg till Mariehamnslinjen. Konkurrensen var stenhård sedan Ålandslinjen 1971-1972 hade satt in de riktigt stora och attraktiva passagerarfartygen Prinsessan och Baronessan mellan Stockholm – Mariehamn. Stena Finlandica hade en bufférestaurang i fören, midskepps två salonger och i aktern en stor cocktailbar med dansgolv. Det fanns också en kafeteria och ett kioskcenter. Antalet sittplatser var stort men inga hyttplatser kunde erbjudas.

Stena Finlandica i Mariehamns hamn

Några vintermånader 1973 seglade Stena Finlandica Kiel – Korsör medan trafiken på Åland låg nere. Sejouren i Finlandstrafiken kom emellertid att vara bara knappt två år. Skyhöga bunkerpriser och risk för ransonering av olja gjorde att Stena Line chartrade ut Stena Finlandica till Lübeckbaserade Förde Reederei Seetorustik GmbH. Hon ändrade namn till Baltic Star och sattes in på linjen Travemünde – Rödby. Den här typen av sjöfart kallades i Tyskland för ”Butterfahrt”. Det rörde sig om resor där tyska passagerarna kunde köpa och föra i land danska livsmedel, inte minst smör som jämfört med priserna i Tyskland var mycket billigare i Danmark.

Från Tyskland till Galapagosöarna
Om gamla Helgoland tidigare hade flackat runt världen så blev hon nu som Baltic Star en verklig stamkund i Travemünde där hon ofta kunde ses vid kaj då färjorna från Sverige passerade. Under en period gjordes också turer på linjen Travemünde – Warnemünde. På det här sättet knöts de två klassiska badorterna samman. År 1999 blev EU en union och då upphörde förutsättningarna för inköpstrafiken mellan Tyskland och Danmark.

Ett år senare såldes Baltic Star till Cayman Islands. Hon byggdes om till ett kryssningsfartyg med 98 bäddar. Med namnet Galapagos Legend sattes hon in på kryssningar från Ecuador och runt Galapagosöarna. Här seglar det nu 54-åriga fartyget fortfarande och presenteras så här av sitt rederi.

“The magnificent vessel has the charm of the Enchanted Islands. It is still small enough for a more intimate experience with friends and family. The Galapagos Legend offers a great variety of comfortable and spacious areas. Its fantastic open decks allow you to advance the islands’ flora and fauna or enjoy a BBQ and take some sun at the pool area.”

Hoppets skepp verkar ha omvandlats till en drömsk kryssningsupplevelse.

Som vanligt vill vi rikta ett stort tack till våra historieexperter, Anders Bergenek och Rickard Sahlsten, för dessa fina bilder och texter. Genom Klubb Maritim tar de hand om vårt arkiv och bistår oss med dessa historier. 

 


  • Ingrid Jacobsson says:

    Vi åkte med Galapagos Legend i19-22 november 2018 med olika stopp i Galapagos ögrupp. Eftersom jag kände igen den övermålade, men instansade, Stenaloggan i fören frågade jag i receptionen om båten varit svensk. Och det hade den ju! Vi var fyra svenskar som fick komma upp på kommandobryggan och få en berättelse om fartyget av andre styrman. Till och med den gamla maskintelegrafen fanns kvar i original, kompletterad med modernare navigeringsinstrument förstås. Vi fick också se bilder på deras dator från sjösättningen i Hamburg, tiden som lasarettsfartyg i Vietnam, bild från Stadsgården i Stockholm där hon låg som “Jätten Finn”, m m. Fantastiskt roligt! Och när vi hittade den här skildringen blev ju fartygets historia komplett. Mycket intressant!