UNDER NÅLEN I FREDRIKSHAMN
Förr var det i stort sett bara sjöman och kriminella som hade det, numera är det nästan ovanligare att vara utan. Vad pratar vi om? Jo, tatueringar! Den mest spridda formen av tatuering är den som utvecklades i Polynesien, och som upptäcktes av James Cooks expeditioner och spreds över världen med sjömän. På 1980-talet blev det ett mode att tatuera sig och idag är det ett accepterat sätt att permanent smycka sig. Det här inlägget handlar om just tatueringar och vårt besök på mässan Nordic Ink Festival i Fredrikshamn!
“Fascinerade men samtidigt lite fundersamma tittar vi in i ännu en monter där en ung man stolt visar upp en bild som snart ska pryda hans lår. Han har redan båda överarmarna täckta av färgglada tatueringar och han låter sig glatt fotograferas av oss. Vi befinner oss på Nordic Ink Festival, ett av Nordens största tatueringsevent, som de senaste åren har lockat tatuerare och besökare från hela världen.
Här pratar vi inte om ett diskret hjärta eller en liten ros. Nej här handlar det framförallt om stora konstverk som täcker en ryggtavla, ett lår eller en hel arm. Mässmontrarna är många och välbesökta och vi inser att de flesta som nu blir utsmyckade har bokat tid hos sin utvalda tatuerare redan innan mässan.
De flesta utställare har tapetserat sina monterväggar med fotografier och bilder och vi pendlar mellan beundran och förfäran. Det är ingen tvekan om att det här är fantastiskt duktiga konstnärer med en enorm yrkesstolthet. Vi stannar till i en monter och hänförs över de tredimensionella tatueringarna som är oerhört välgjorda. I en annan monter pratar vi med en kvinna som just håller på att få en ny tatuering. På vår fråga om det gör ont svarar hon ja, men visar stolt upp sina tidigare tatueringar – en på varje underarm.
På den stora scenen i mässhallen presenteras dels dagens bästa tatuering och på avslutningsdagen vinnare i olika kategorier som mest realistiska tatueringen, bästa orientaliska tatueringen, bästa heltäckande tatueringen.”
Som liten tyckte jag att det var spännande att hälsa på morfar som hade varit på sjön och jag tyckte att det var jättefint att han hade rosor och ankare på armen. Efter att ha besökt Nordic Ink Festival inser jag att det här är en konstform som har utvecklats enormt och även om jag själv valde bort att ”gadda mig” då så planerar jag ett återbesök i år och då vet jag precis vilka vänner jag ska ta med mig.
Hoppas vi ses på årets upplaga av Nordic Ink Festival i Fredrikshamn.