Året var 1963

Ombord | 2 Kommentarer

De som levde 1963 kommer i allmänhet ihåg det året. Det inleds med en verklig vargavinter där haven kring Sverige beläggs med is och sjöfarten får stora problem. Längre fram på året avslöjas flygöversten Stig Wennerström med att ha spionerat på Sverige för Sovjetunionens räkning. I november skjuts USA:s president John F. Kennedy i Dallas och världen försätts i ett chocktillstånd. 1963 är ett mycket dramatiskt år. Så inleder Anders Bergenek och Rickard Sahlsten sitt tredje inlägg om vår historia. Den spännande fortsättning hittar du nedan. Trevlig läsning!

Det som senare ska bli Stena Line heter fortfarande Skagenlinjen. Vintertrafiken med ÖSTERSÖEN pågår till i februari och får sedan göra uppehåll på grund av isläget. På Skagenlinjen är man redan i januari 1963 i full gång med planeringen för den kommande säsongen. Andrahandsmarknaden undersöks noggrant, inte minst i Västtyskland för att få fram lämpliga fartyg när trafiken ska starta igen.

Även Gotlandsbolagets VISBY, en robust ångare från 1924 med isbrytande egenskaper och kraftigt moderniserad inredning, köps redan i januari och väntar sedan upplagd vid Hammarbyverken i Stockholm för leverans till våren.

Vid Ekensbergs Varv, på Mälarsidan av Stockholm, ligger ångaren BRYNHILD till försäljning efter flera misslyckade trafikprojekt. Sten A. Olsson tecknar endast ett charteravtal eftersom det pris, som partrederiet i Gävle begär, anses alltför högt. Avsikten är att BRYNHILD ska gå i trafik redan i mitten av mars. En viss försening uppstår dock när nödvändiga ombyggnadsarbeten drar ut på tiden. När BRYNHILD slutligen är klar avgår hon från Stockholm som SKAGEN I med VISBY, nu omdöpt till SKAGEN II, på släp. Nytillskotten anländer välbehållna till Göteborg.

Skagen 1963

Skagen 1963

Trafiken på Skagen återupptas

Först ut på linjen Göteborg-Skagen är västtyska SEUTE DEERN med kapacitet för 400 passagerare. Hon inleder säsongens trafik från Stenpiren i Göteborg den 14 mars 1963. Skagenlinjen marknadsför fartyget som ”Skagenexpressen”. Några månader senare ersätts hon av likaledes västtyska HEIN GODENWIND, även kallad ”Skagenpilen”. De tyska båtarna, som sommartid seglar från Hamburg eller Cuxhaven till Helgoland, är moderna och mycket sjösäkra. De blir också mycket uppskattade av de svenska passagerarna.

På valborgsmässoafton går SKAGEN I sin första tur över Kattegatt och svarar sedan för trafiken över sommaren då de inhyrda tyska fartygen inte finns tillgängliga att hyra. Turlistorna är enkelt utformade under den första tiden. Avgångstiderna anslås vid kioskerna på Stenpiren och annonserades ibland i pressen.

Charteravtalet för SKAGEN I löper till och med den 30 augusti, varefter ångaren återlämnas till ägarna. Hon läggs upp vid Ringön i Göteborg. I Skagentrafiken ersätts hon av SKAGEN II som fortsätter under ytterligare fyra veckor innan hon också läggs upp för vintern. Det blir därefter SEUTE DEERN och HEIN GODENWIND som får ta hand om lågsäsongstrafiken på Göteborg.

De västtyska fartygen har vid några tillfällen med kraftig ostlig vind problem med anlöpet av hamnen i Skagen. Befälhavarna väljer då att gå till Fredrikshamn istället. Under hösten ser Skagenlinjen förutsättningar att börja anlöpa den hamnen med betydligt större fartyg.

Efter förhandlingar i Västtyskland kommer i oktober ett nytt och betydligt större inchartrat fartyg, HELGOLAND, till Göteborg för att börja trafikera linjen Göteborg- Fredrikshamn. ”Välkommen till Frederikshavn!” står det att läsa på första sidan av Frederikshavns Avis med bild på det nya fartyget vid Isværkskajen. HELGOLAND med plats för 886 passagerare ges marknadsföringsnamnet ”Frederikshavnspilen”. Sten A. Olsson är med på invigningsturen och förklarar att man nu har kommit till Fredrikshamn ”för att stanna”. Priset för en tur och retur- resa är nu nere i 5 kronor.

Men det ska komma ett ännu större fartyg till Skagenlinjen. Någon månad senare anländer WAPPEN VON HAMBURG, flaggskeppet hos Hafendampfschiffahrt-Actien- Gesellschaft (HADAG), till kajplats 31 vid Masthuggskajen. Redan dagen därpå kl. 10.00 går första turen till Fredrikshamn under namnet ”Frederikshavnsexpressen”. Hon är åter i Göteborg vid 19-tiden.

Genom dessa båda jättefartyg kommer efterkrigstidens ”tyska under” på allvar in i de prismedvetna göteborgarnas värld. De stora tyska fartygen erbjuder fantastiska reseupplevelser för passagerarna. Också de mindre Skagenbåtarna gör allt fler turer till Fredrikshamn, som nu i rask takt utvecklas till rederiets huvuddestination. Under ett tillfälle, den 18 november 1963, ligger inte mindre än fyra fartyg från Skagenlinjen samtidigt i Fredrikshamn. Upp emot 4.500 personer kan samtidigt inta ”byen” för inköp. Det är strålande tider för de danska handlarna!

Trafiken från Göteborg till Skagen och Fredrikshamn blir under 1963 mycket lönsam. Skagenlinjen har också tur då svenska Systembolaget under våren drabbas av en långvarig strejk. Skagenlinjens fartyg är då med och säkrar tillgången på alkohol för törstiga göteborgare.

Interiör från Seute Deern och Hein Godenwind vid Stenpiren

Interiör från Seute Deern och Hein Godenwind vid Stenpiren (Foto Dag Almén)

Flera nya linjer

En linje Lysekil-Skagen invigs i juni 1963 och trafikeras av det östtyska, inchartrade passagerarfartyget SEEBAD WARNEMÜNDE. Trafikupplägget är det välkända med morgonavgång från den svenska hamnen och återkomst på kvällen efter i det här fallet ett fyra timmar långt uppehåll för shopping i Skagen. Priset för en dagstur är 15 svenska kronor vilket idag motsvarar cirka 280 kronor. Dessa pengar får resenärerna i praktiken tillbaka genom vinsterna på inköpen ombord. Trafiken blir en omedelbar succé och i stort sett varje tur går fullsatt.

SKAGEN II:s ombyggnad har dragit ut på tiden och först i början av juli sätts hon in på Lysekilslinjen.  Då får denna ett fartyg som passar bra även för kvällsturer. Turlistan utökas då med kvälls-/natturer fredagar och lördagar. Den gamla ångaren kan dock inte alltid hålla turlistan. Kvälls/natturerna dras in under mitten av augusti.

När SEEBAD WARNEMÜNDE frigörs öppnas ytterligare en ny linje Uddevalla-Skagen.  I Uddevalla är tilläggsplatsen Ångbåtskajen strax ovanför busstationen längst inne i Bäveån. Trafiken har samma upplägg som på Lysekilslinjen med reservation för den betydligt längre sjöresan.

Uddevallalinjen riktar sig till resande från Trestadsområdet som på den tidens vägar har långt till både Lysekil och Göteborg. Bussförbindelser arrangeras från både Trollhättan och Vänersborg. Linjen utsträcks från och med den 22 augusti och några dagar framåt till att även angöra Marstrand.

Även i Halmstad etablerar sig Skagenlinjen denna rederiets första sommar. Under knappt två månader trafikeras en linje Halmstad-Helsingör. Även här är trafikupplägget det som visat sig så framgångsrikt i Göteborg. Ett inhyrt, i det här fallet östtyskt fartyg, SEEBAD HEERINGSDORF, avgår på morgonen, ger några timmar för shopping i Helsingör och återkommer fram emot kvällen till Halmstad.

I Halmstad blir det konflikter med Bonnierägda Lion Ferry som bedriver bilfärjetrafik mellan Halmstad och Århus. Skagenlinjen har fått en attraktiv tilläggsplatsen strax söder om Slottsbron mitt inne i staden och denna förmån motarbetas intensivt av Lion Ferry. Också Skagenlinjens intensiva affischering av väcker debatt i lokalpressen.

Linjerna från Uddevalla, Lysekil och Halmstad drivs endast som sommarlinjer och trafiken läggs ner efter säsongen. I Lysekil kommer den att återkomma nästa år men inte till de andra två städerna.

Biljetter från 1963 samt annons i Bohusläningen den 19/7 1963

Biljetter från 1963 samt annons i Bohusläningen den 19/7 1963

Första färjelinjen

Sten A. Olsson umgås våren 1963 med planer på att bygga om det egna lastmotorfartyget STEFAN till passagerarfartyg. I pressen sägs att arbetet ska utföras på Sölvesborgs Varv, att linjen ska bli Lysekil – Skagen och att namnet kommer att bli SKAGEN III. De här planerna skrinläggs emellertid då Skagenlinjen istället får möjlighet att köpa en begagnad bilfärja.

I slutet av maj 1963 skriver Skagens Avis att Skagenlinjen haft så stora framgångar att rederiet köper Grenå – Hundestedfärjan ISEFJORD, byggd 1935. Den är tänkt att sättas in på Linjen Göteborg – Skagen den 15 juni. Men den nyinköpta ISEFJORD med kapacitet för 350 passagerare och 60 bilar kommer aldrig till Göteborg. Det sägs att Sten A. Olsson anser henne vara alltför gammal och ful för att passa där. Hon går istället till varv i Kiel för ombyggnad. Till skillnad från Skagenbåtarna får ISEFJORD ett blått skrov och KL istället för S i skorstenen.

En linje mellan Nakskov på Lolland och Kiel bedöms kunna konkurrera med den nyöppnade ”Fågelflyktslinjen” Rödby – Puttgarden. Visserligen är överfartstiden så lång som 4,5 timmar men ISEFJORD konkurrerar genom att ha låga kapitalkostnader och genom att det fanns folkrika områden på båda sidor. Biljettpriserna sätts något lägre än på den konkurrerande linjen.

Färjan inleder den 1 september trafik på helårsbasis på linjen Nakskov-Kiel. Verksamheten drivs det nybildade dotterbolaget A/S Kiel-Nakskovlinjen och flaggan är dansk. I bakgrunden finns hela tiden Skagenlinjen och ledningen i Göteborg med spännande planer för hur trafiken på Kiel kan utvecklas i framtiden.

Början till något stort

Begreppet affärsidé är ganska okänt under det tidiga 1960-talet. Skagenlinjens filosofi kan i efterhand beskrivas som att bedriva inköpstrafik för passagerare med välfyllda fartyg där ombordförsäljningen i restauranger, barer och kiosker maximeras. I det här trafikupplägget blir biljettintäkterna marginella. Skagenlinjen delar gärna ut fribiljetter eftersom intäktsmöjligheterna ombord är så mycket större.

Förutom den traditionella försäljningen finns också ombord de oerhört populära och vinstgivande ”enarmade banditerna”. Varje resa genererar totalt mycket stora intäkter. Pengarna levereras i säckar från fartygen och tas sedan om hand och fraktas till banken.

Skagenlinjen får i mars 1963 ett eget skorstensmärke skapat av Stenas tekniske chef Helge Olofsson och fartygsarkitekten Tage Wandborg vid Knud E. Hansen AS. Det består av ett stort vitt S på ett rött band, kantat av två smala vita band på en svart botten. S:et avslutades nedåt i ett stiliserat fartyg rakt förifrån. Märket kommer att bli klassiskt och spritt över hela världen.

Verksamheten i Skagenlinjen får på det här sättet en egen, enhetlig och tydlig image. Den bidrar till att skapa en bild av ungdomlighet, folklighet och fest kring de nya utflyktsresorna. Här finns grunden för det framtida Stena Line.
/Anders Bergenek och Rickard Sahlsten

Vi tackar Anders och Rickard för ytterligare ett spännande inlägg om vår historia och fina historiska bilder från Klubb Maritim Göteborg som förvaltar vårt arkiv. Här hittar du deras bok, Stena Line- Historien om ett rederi här. Är det något mer ni vill veta om 1963 eller färjorna från den tiden? Ställ gärna en fråga som kommentar nedan så tar jag det vidare till Anders och Rickard. /ylva.

Ylva Vitorovic

Ylva is responsible for Stena Line's social channels. Here on A ferry nice blog, she writes about our history, our ferries, our people, etc. Don't hesitate to comment and ask questions.

  • Morgan Bråse says:

    Det fanns en båt som gick mellan Marstrand o Skagen 1965 som hette Stella Marina. Var det Stena line?

  • jan polheimer says:

    Fråga: Stämmer det att Skagen II råkade ut för brand i Frederikshavn 1964 med några omkomna.
    Vilket datum hände detta? med hälsningar Jan Polheimer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Tvingade fält är markerade med *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.