En balansakt till havs

Tänk på ett stort fartyg laddat med en flytande vätska, olja till exempel. I en enda stor tank tenderar vätskan att flytta runt en hel del eftersom det gungar en del till sjöss. Det är effekten av vätskan som har mycket fri yta. Resultatet är ganska skadligt för fartygets stabilitet. För att lösa problemet minskar skeppsbyggare den fria ytan för vätskan genom att dela upp tanken i mindre fack.

Så för att öka stabiliteten hos en oljetanker reduceras den fria ytan av oljan genom att dela av lastområdet. Ju mindre facken är, desto mindre är den fria ytan – och desto större är tankens stabilitet.